I helgen gjorde jag och min lilla islänning något halvspontant och styrde vår Volvo runt bottenviken mot Uleåborg, eller Oulu som våra kära grannar brukar säga. Det var faktiskt lite spännande att glida genom tullen i Haparanda för att plötsligt befinna sig i Torneå. Kanske ett litet steg för människan men ett stort steg för alkoholskatterna.
Väl framme vid vår leirintäalue i Oulu (jag kör med finska så alla förstår) öppnade vi bildörrarna och steg in i en 28-gradig tropikvärme. Kalasväder och norska husvagnar överallt. Vi gjorde vårt bästa för att hänga med i karaokesången under kvällen.
Att resan var halvspontan beror på att vi även planerade att paddla kajakki i Luleå skärgård. Vädret skulle vara bättre i Finland så vi skippade hembygden och upptäckte ett nytt land. Vi ångrade oss inte direkt, men vi svängde ändå förbi Seskarö på vägen hem och fick oss en skvätt skärgård. Man borde kanske ta sin kalastusvene nästa gång.
Oulun leirintäaluetta kutsutaan Nallikariksi. Siisti hiekkaranta!
Siisti ja kaunis! Varpaita kutkuttaa.
En tietänyt että osaat noin hyvää suomea. Todella yllättävää. Vai auttaako joku sinua?
Äss, tapasin vanhan tuttavan kadulla.